Gårdagen var helt fantastisk. Vaknade upp till ett efterlängtat solsken som spred sitt ljus över hela mitt rum. Bakade mumsiga scones till frukost med pålägg som basilikaphiladelphia och oliver. Smaskens!

På kafé vanilj med en söt tjej...

...som åt upp sin brownie!

Bilderna är från Outnow.
An Education handlar om 16-åriga Jenny som tillbringar livet med att plugga för att så småningom komma in på Oxfords Universitet. Hennes liv är enformigt och trist, till den dagen kommer då hon träffar den mycket äldre David - en man som första gången de ses skjutsar henne hem när regnet våldsamt faller ner. Miljöerna är vackra och skådespelarna duktiga, särskilt huvudpersonen som spelas av otroligt söta Carey Mulligan.

Nyfärgat hår, fast jag är inte alls nöjd. Ville ju ha ganska ljust rött, nästan orange men istället har jag mörkrött hår med bruna inslag. Vi får vänta och se vad som händer...

Och så flög jag äntligen till London, efter fem år av intensiv väntan och längtan.

Betydligt fler människor än i Göteborg, men så är de ju tio gånger artigare också...

Det börjar bli höst. Löven ändrar färg, allt blir kyligare.

The Natural History Museum.

Vi åkte till Camden. Är det något man skall göra i London är det att åka dit. En helt fantastisk marknad med lika fantastiska människor.

Det här var ungefär det godaste jag har ätit. Vi blev serverade av ett språkgeni, fick mixa hur vi ville för endast £4.

Och så åkte vi London Eye till sist, i becksvart mörker. Det där var en bråkdel av allt som skedde, vi åkte ut till förorterna och fick känna av den delen av London också. Nu kan jag i princip hela tunnelbanenätet som ett smäck; det har varit en helt underbar resa.

I kväll älskade jag att få smeka den här krabaten kring nosen, känna hjärtat bulta under tjock päls.

Vistades i vår sköna huvudstad tillsammans med min far under fyra dagar. Måste vara bland de sista som inte åkte till Emmaboda/överhuvud taget reser med sina föräldrar. Jag fick i alla fall fotografera tre franska flickor, uppleva en Pride-parad och skratta med en receptionist. Vi bodde på ett stort, gammalt gymnasium i sten där Carl Bildt satt sina fötter. Koridorerna var långa och mörka utan lyse och vi delade rum med främlingar varenda natt men det var fint ändå.


Är sjukt stressad nu. Detta inlägg kommer fyllar på med fler bilder så småningom.

//De senaste dagarna//
När staden får besök av människor från hela jorden - fotbollslirare som går på svettiga discon, går jag till biblioteket och tar med mig en 5-kilos kasse hem, med tio tjocka böcker i, men som snarare verkar väga 35 kilo; Pratar länge med en underbar, trevlig bibliotikare. Vi diskuterar bokomslag och författarnamn; Ser en död gråsparv ligga mitt på en trottoar, synlig för alla och envar. Ögonen oseende och grå, med mina ögon gör det ont att se; Sitter längs kanalen och har intima samtal och framtidsplaneringar om vi två som unga, eleganta damer i Paris med en nära vän; Fäller ängsliga tårar, eller en bättre defintion: floder, i en mörk skog en sen kväll. Kramar fasta handslag; Får ett brev sänt från USA med ett innehåll som tills vidare viskar om en annan värld.

På bilderna syns Nike Norin.

Jag önskar verkligen jag hade lite mer ork/lust/vilja att blogga, för kul, det tycker jag ju att det är. Imorgon skall jag lämna in två rullar film och jag har inte den blekaste ifall det kommer bli något alls. Hoppas i så fall uppdatera analogt om det blir något fint, och när jag fått tillgång till en någorlunda bra scanner.

(Förresten skulle jag gärna vilja fotografera någon. Bor du i Göteborg kan det vara ganska så fritt fram! Hm, inte för att jag tror någon kommer att nappa men det är värt ett försök!)

Igår såg jag I rymden finns inga känslor för första gången. Den överträffade till och med allt fint jag någonsin hört om den. Den var så himmelskt tjusig; första gången på riktigt länge som jag skrattade högt, rakt ut. Så himla värd att se!